Alternativa orsaker till uppvärmning

Den ojämförligt viktigaste värmekällan för jorden är solstrålningen. Om den varierar så får det givetvis mycket stora effekter på klimatet. Frågan är alltså hur konstant solstrålningen är.

Detta har diskuterats länge och intensivt. Berodde istiderna i själva verket på en variation i solstrålningens styrka? De modeller vi har av solen ger inget stöd för antagandet av några större variationer. Men mindre variationer kan naturligtvis förekomma. Det visar sig att det gör det också.

Det tycks finnas en liten korrelation mellan solstrålningen och antalet solfläckar.

Mängden solfläckar varierar med en elvaårscykel. När antalet solfläckar är stort sägs solen vara aktiv. Även om solmodellerna är avancerade så är de på långt när inte tillräckligt detaljerade för att förutse solfläckar och orsakerna till dessa och denna periodicitet är fortfarande delvis höljt i dunkel.

På nedanstående länk finns ett diagram över antal solfläckar som observerats sedan 1600-talet. Dessa är direkta observationer gjorda av människor.

http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Sunspot_Numbers.png

Det är högst intressant att notera att antalet solfläckar var faktiskt lägre i det förgångna, under perioden 1650 – 1700 siktades knappast några solfläckar alls! Som vi ser så har solaktiviteten ökat stadigt sedan åt 1700 ända in i vår tid. Eftersom tiden 1500 – 1850, den Lilla Istiden, var osedvanligt kall i vår del av världen (och sannolikt i världen i stort) är det ganska sannolikt att det finns ett orsakssammanhang. Vi har alltså här ett fall där en observerad klimatförändring genom en kort indiciekedja är kopplad till en faktisk förändring i solstrålningen! Bestickande är ju också att solaktiviteten ökat ända in till de sista decennierna.

Idag tror de flesta forskare inte att detta är huvudorsaken till den observerade klimatförändringen. Men sambandet är bestickande och man bör hålla det i bakhuvudet. Indiciekedjan skulle alltså istället kunna vara – fler solfläckar – högre solinstrålning – högre temperatur – mer koldioxid istället för som normalt antas mer koldioxid – högre temperatur. Som sagt så är detta inte det mest vedertagna synsättet. Om man inte använder detta scenario så får man å andra sidan acceptera att den Lilla Istiden, som det ju finns tydliga historiska belägg för, inte har någon förklaring.

Det finns en alternativ förklaring till klimatförändring som också beror på solfläckar men som inte har direkt med solinstrålningen att göra. Jorden bombarderas ständigt av strålning från rymden, sk kosmisk strålning. När denna strålning når atsmosfären absorberas den där men den underlättar också molnbildning. När solen är aktiv, dvs. perioder med mycket solfläckar, så dämpas den kosmiska strålningen varför det borde kunna bildas mindre moln och denna process kan ha direkt klimatpåverkan. Den danske forskaren Henrik Svensmark är en stark förespråkare för denna teori (Svensmark & Calder, The Chilling Stars, 2007).

Det saknas alltså inte alternativa förklaringar till en uppvärmning. Inget av dessa har någon stor andel av forskarkollektivet bakom sig. Men det betyder givetvis inte att man säkert kan säga att det är fel. Självfallet kan det också finnas andra, ännu inte upptäckta orsaker. Inom forskningen stängs alternativa förklaringar endast långsamt och ibland får dödförklarade teorier nytt liv.

Det finns många som tvärsäkert hävdar att situationen och sambanden för klimatförändringen är välförstådda och solklara . Om dem kan vi tvärsäkert säga att de ljuger!

Det här inlägget postades i Grundläggande. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>